Infektionsmedicin > Virologi

Viral patogenes

Infektionsprocessen

Spridningsvägar

Fysikaliska och kemiska skyddsbärriärer

Immunologiska skyddsbarriärer

Virusets strategier för att övervinna immunförsvaret

Virusets livscykel

Kliniska förlopp

Inkubationtid

Orsak till sjukdomsupplevelse

Faktorer som påverkar sjukdomsförloppet

Immunstatus

  • Tidigare immunitet mot aktuellt virus. Har vi blivit infekterad av en virustyp får vi en livslång immunitet i form av cirkulerande minnesceller som väldigt snabbt kan starta produktion av antikroppar och cytotoxiska T-celler. När det gäller vissa ytliga infektioner, t ex gastroenteriter som orsakas av calicivirus, verkar det som att man kan bli infekterad av samma typ av virus igen. Vissa tror att det beror på att infektionen är för ytlig för att det ska kunna bildas minnesceller, andra tror att det handlar om att det finns så många stammar av caliciviruset att chansen att man ska infekteras av samma virus igen är i stort sett noll.
  • Immunsystemets allmänna status
  • Immuneffektorer – Den finns en naturlig variation mellan individers förmåga att bilda antikroppar och även om immunförsvaret kan bilda antikroppar mot alla möjliga sjukdomsagens så kan dessa antikroppar vara olika bra på att bekämpa olika smittämnen.
  • Samtidig infektion med annan patogen kan påverka immunstatus, exempelvis drabbas personer med malaria oerhört mycket lättare av svåra virusinfektioner.

Allmänna faktorer

  • Virusinokulum är infektionsdosen vid smittotillfället
  • Tid till viruselimination - Ett stort virusinokulum tar längre tid för det innata immunförsvaret att hantera. Tidsaspekten har även en annan dimension. När vi bekämpar virusinfektioner handlar det om att ju längre immunförsvaret får hålla på, desto större risk är det att de oönskade sidoeffekterna från immunförsvaret blir allvarliga och kanske till och med värre än själva virusinfektionen
  • Hälsoläge såsom nutrition och andra sjukdomar vilket är en av anledningarna att folk i i-länder klarar virusinfektioner bättre än befolkningen i utvecklingsländer.
  • Ålder, t ex blir vattkoppor mycket värre om man får det i vuxen ålder. Tvärtom gäller att en nyfödd som blir infekterad av CMV blir mycket sjukare än en vuxen. Väldigt hög ålder brukar alltid vara en negativ faktor.

Genetiska faktorer

  • Sällsynta starkt skadliga mutationer, t ex mutationer i centrala funktioner i DNA-replikation vilket gör individen svårt immundefekt pga dålig proliferation av vita blodkroppar
  • Genetisk polymorfism (se nedan)

Blodgruppsantigener

Blodgruppsantigener finns inte bara på blodkroppar utan även på slemhinnor. Ungefär 20 % av befolkningen har en homozygot defekt i FUT2 som ger avsaknad av ABH-blodgruppsantigen i slemhinnor. Avsaknaden av dessa antigen ger resistens mot calicivirus.

HLA-antigener

En andra typ av genetisk polymorfism är HLA-antigener. Har en obehandlad HIV-smittat patient t ex haplotypen HLA-B35 utvecklar man lättare och snabbare AIDS medan de som har HLA-B27 får en resistens och därmed långsammare utveckling. De som har HLA-DR2 är resistenta mot HBV-infektion men de blir känsligare för Mycobacterium. Evulotionärt bidrar det till att några individer i en population kan undvika även de mest allvarliga virusinfektionerna.

Allelvariation i kemokinreceptor CCR5

HIV binder inte endast till CD4 utan även till coreceptorn CCR5 vilket innebär att immunförsvaret klarar av att hantera en HIV-infektion hos individer som saknar CCR5-receptorn. Ca 1% av nordborna har en homozygot defekt på genen som kodar för CCR5 och dessa är helt immuna mot HIV, dessa individer har dock lättare att drabbas av andra viroser som exempelvis TBE.

Zoonoser

Detta är ett avsnitt ur Hypocampus läs mer...

Klicka här för mer info...

Generated: 2019-10-26 03:54:12 Uri: Infektionsmedicin/Infektionsmedicin/Virologi/Viral_patogenes Filename: Faktorer_som_paverkar_sjukdomsforloppet.html ChapterId: 1097 SectionId: ChapterGroupId: 71