Urologi > Miktionsbesvär

Överaktiv blåsa (OAB)

Översikt

Definitioner

Epidemiologi

Patofysiologi

Symptom och kliniska fynd

Diagnostik

Differentialdiagnoser

Behandling

• Blåsträning – T.ex. miktera inte oftare än var fjärde timma
• Minska vätskeintaget
• [Farmakologisk behandling är förstahandsvalet men leder sällan till total symptomlindring.
  • Antikolinergika (t.ex. Toviaz^®) - Minskar ofrivilliga kontraktioner, men kan ge problem med biverkningar;
    • Biverkningar av antikolinerg medicinering kommer från alla organ som innerveras av parasympatikus. Sålunda kan patienterna få problem från spottkörtlar (muntorrhet), tarmen (förstoppning), ciliaris-muskulaturen (ackomodationsrubbning), påverkan på CNS med förvirring och huvudvärk mm. Viss risk för att försvaga detrusormuskulaturen finns varför urinretention är en känd biverkan hos läkemedel med antikolinerg effekt.]
  • Beta-3-agonist
    • Ger avslappning av glatt muskulatur i urinblåsan och har en relaxerande effekt på urinblåsan.
    • Biverkningar, takykardi, hypertoni, huvudvärk
  • Botox-injektion via cystoskop i blåsväggen (detrusormuskulaturen).
    • Behandlingseffekten varar i ett halvt till ett år och därefter kan ny behandling ges.
  • Desmopressin (ADH-analog) - Används särskilt vid nokturi. Informera patienten om vätskerestriktion eftersom behandling kan leda till hyponatremi och vätskeretention.
• Botoxinjektion
  • Man injicerar botolinumtoxin A i blåsan som då inte längre kan kontrahera
  • Dyr behandling, måste upprepas var 4-6 månad
  • Biverkningar; Ibland blir effekten av läkemedlet så uttalad att patienten under en period får svårt att viljemässigt tömma sin blåsa. Alla patienter måste därför kunna tillämpa självkateterisering (RIK, Ren Intermittent Kateterisering). Det finns även en viss ökad risk för att drabbas av urinvägsinfektion efter behandling.

Komplikationer

Vidare läsning