Pediatriska Infektionssjukdomar > Halsont

Mononukleos (körtelfeber)

Översikt

Vid mononukleos söker patienten ofta för halsont och feber och uppvisar lätt till måttlig allmänpåverkan, ibland med ganska uttalad trötthet. Talet är påfallande grötigt. Trismus är ovanligt. Tonsillerna är rodnade och har ofta gulvita beläggningar snarare än vita proppar. Beläggningarna sprider sig ibland till gombågarna. I regel har patienten rikligt med förstorade lymfkörtlar på halsen, i ljumskarna och i axillerna. Körtlarna är lätt ömmande och fritt rörliga. Mjält- och leverförstoring av olika grad tillhör sjukdomsbilden. Diagnosen säkerställs med hjälp av Monospot eller motsvarande. Monospot är dock ofta negativ under sjukdomens första vecka. Det finns idag ingen behandling med säker effekt vid mononukleos. Patienter med uttalad allmänpåverkan ska vårdas på sjukhus. Patienter med mononukleos bör avrådas från fysisk aktivitet under flera veckor till månader, till dess att leverproverna normaliseras.

Professor Lars Hagberg föreläser om Mononukleos

Definitioner

Epidemiologi

Etiologi

Symptom och kliniska fynd

Diagnostik

Differentialdiagnoser

Behandling

Komplikationer

Prognos