Venereologi > HIV & Karposis sarkom
HIV och AIDS
Översikt
Epidemiologi
Etiologi
Patofysiologi
Symptom och kliniska fynd
Indikatorsjukdomar för HIV
Diagnostik
Differentialdiagnoser
Behandling
Handläggning vid nyupptäckt HIV-infektion
- Remiss till infektionsklinik med telefonkontakt
- Information till patienten om vad provsvaren visar
- HIV-team med läkare, sjuksköterska och kurator. Det finns inga patienter som har så bra kontinuitet som HIV-patienter som alltid får träffa samma vårdpersonal
- Smittspårning
- Smittskyddsanmälan
- Smittskyddslagen
Indikation för läkemedelsbehandling
- Symptomgivande HIV-infektion - De senaste riktlinjerna förespråkar behandling oavsett koncentration av CD4-celler
- Primärinfektion
- Postexpositionsprofylax (PEP) - skall ges omedelbart, ej > 36 timmar efter exponering. Vanligen ges kombination av tenofovir, zidovudin och lamivudin. Indikation för PEP:
- Sticktillbud med HIV-kontaminerat instrument
- Oskyddat samlag med HIV-infekterad
- Delat spruta med HIV-infekterad
- Exposition av smittat blod på skadad hud eller slemhinna
- Motiverad patient - Vid bristande compliance finns stor risk för resistensutveckling. Hög motivation och förmåga att följa ordination är således ett absolut krav för insättande av läkemedel.
Farmakologisk behandling
- I dagsläget saknas det botande läkemedel men det finns ett stort antal läkemedel som kan minska HIV-replikation. Dessa kan delas in i 6 grupper:
- CCR5-hämmare (integreringshämmare)
- Fusionshämmare
- Reverst transkriptashämmare
- Integrashämmare
- Proteashämmare
- För att erhålla effektiv behandling samt minska risken för resistensutveckling används ofta kombinationsbehandling med preparat från olika läkemedelsgrupper. Val av läkemedel sköts av specialist och skiljer från fall till fall.
- Korsresistens sker inom grupperna men inte mellan grupperna