Gynekologi > De kvinnliga könsorganens anatomi

De kvinnliga könsorganens anatomi

Introduktion

Yttre genitalia

Bäckenbotten

Inre genitalia

Vagina

Vagina och portio bedöms vid vaginal spekulumundersökning. Vagina är en elastisk, muskulös kanal, 7-10 cm lång och 2-3 cm i diameter. Vaginas längd och bredd varierar över livet och beroende på situation - vid en förlossning dilateras vagina till en diameter på 10 cm, så att barnet kan passera i förlossningskanalen. Ju äldre kvinnan blir, desto kortare blir vagina.

Vaginalväggen bildas av vaginalslemhinnan som är ljust rosa och välvaskulariserad hos den fertila kvinnan med normala östrogennivåer. Den främre slidväggen kallas paries anterior, och den bakre paries posterior. Vagina har tvärgående veckbildningar (rugae vaginales) i fram- och bakväggen. Vagina är oerhört töjbar tack vare dessa rugae som tillåter avsevärd extension utan vaginal skada.

Vid östrogenbrist hos äldre kvinnor blir vaginalslemhinnan rodnad eller blek, inte sällan med petekier, medan den hos den gravida kvinnan är lilafärgad.

Den övre delen av vaginas framvägg sitter under urinblåsans botten, medan den nedre delen av vaginas framvägg står i nära förbindelse med uretra. Baktill står vaginalväggen i tät förbindelse med rektum, avskilda med septum rectovaginale.

Kärlförsörjningen till vagina kommer från aa. vaginales, som oftast är en gren från a uterina. Även en del försörjning från a pudenda interna och kärlen till urinblåsa och rektum.

Vid vaginal spekulumundersökning kan man se den nedersta tredje-delen av cervix uteri (livmodertappen/portio). Livmodertappen ses då som en 1-2 cm lång tapp, 2 cm bred. I mitten av portio ses yttre modermunnen, öppningen till cervixkanalen. Portio är liksom vaginalslemhinnan ljusrosa. Hos yngre kvinnor ses ofta en liten röd slemhinneektopi runt yttre modermunnen, bestående av cylinderepitel från cervixkanalen som breder ut sig på framsidan av portio. Detta kommer att täckas av skivepitel och gränsytan av skivepitel som växer in över cylinderepitelet kallas tranformationszonen (TZ). TZ är mycket känsligt för HPV och cervixcancer - härifrån tas cellprov.

Uterus

Uteruskaviteten (livmoderhålan) och endometriet (livmoderslemhinnan) är tillgängliga för provtagning och spiralinsättning via passagen genom cervixkanalen. Kan också undersökas med vaginalt UL. Sedd framifrån är uterus-kaviteten trekantig, medan den sedd från sidan är snävare. Kranialt går hörnen över i den uterina delen av tuborna. Uterus storlek, konsistens och position kan bedömas med bimanuell palpation. Den kraniala avgränsningen av uterus benämns fundus uteri och vid en graviditet följer barnmorskan uterus tillväxt genom att mäta avståndet mellan symfys och fundus uteri, symfys-fundus-måttet (SF-måttet).

Den distala delen av uterus är livmoderhalsen (cervix uteri), vars sista tredjedel tränger in i vagina. I cervix finns endocervix som producerar ett tjockt och klibbigt sekret - utom vid ägglossning, då sekretet blir klart och genomsläppligt för spermier. Övergången mellan corpus och cervix uteri kallas isthmus uteri. Incisionen vid ett kejsarsnitt görs över isthmusregionen.

Den främre delen av uterus ligger an mot urinblåsan. Baksidan av uterus ligger nära colon sigmoideum och tunntarmsslyngor. Corpus uteri kan vara vinklad framåt i förhållande till cervix (anteflekterad), bakåt i förhållande till vaginas längdaxel (retroversion) och bakåtvinklad i förhållande till cervix uteri (retroflekterad). Positionen kan förändras.

Sidorna av uterus fixeras med ligamentum latum uteri ut mot bäckenväggarna. Det är inte egentligen ett väldefinierat ligament utan en lateral fortsättning av peritoneum. I övre kanten av respektive sidas lig latum finns tuban. Rotunda-ligamentet (även lig. teres uteri) löper också i ligamentum latum, från uterushörnet mot bäckenväggen. Mer kaudalt finns parametriet som omger den nedre delen av uterus och övre delen av vagina.

[Kärlförsörjningen till uterus består av aa. uterinae (hö + vä) från a. iliaca interna. Ovarierna försörjs genom a. ovarica direkt från aorta abdominalis. Det är mycket anastomoser mellan kärlen som försörjer uterus och kärlen som försörjer ovarierna. Det leder till att om t.ex. a. uterina behöver ligeras kan uterus försörjas via a. ovarica och tvärtom. Höger v. ovarica mynnar i v. cava inferior medan vänster v. ovarica mynnar i v. renalis.]

Uterus vägg består av tre lager: endometrium (livmoder-slemhinna med cylinderepitel och körtlar som varje månad påverkas av hormonförändringarna i menscykeln), myometrium (flera cm tjockt lager av glatt muskulatur samt blandad fibrös och elastisk bindväv) och perimetrium (bestående av peritoneum och subserös bindväv).

Tuborna

Tuborna avgår från uterushörnen och är rörlig i förhållande till uterus och övriga bäckenorgan. Varje tuba är ca. 10-14 cm lång och yttre diameter 3-10 mm. 0,5-1 mm diameter mot uteruskaviteten, något större mot bukhålan (ett par mm). Tuban indelas i pars uterina, isthmus, ampulla och infundibulum där infundibulum är den perifera, trattformade delen av tuban. Längst ut finns fimbrier.

Inuti tuborna finns epitelceller, varav hälften utsöndrar slem och hälften har cilier som tillsammans med tubarperistaltik för slem och ägg mot uterus. Det är viktigt att komma ihåg att via tuborna finns en öppen passage mellan uterus och bukhåla, genom vilken t.ex. infektioner eller retrograd menstruation kan transporteras.

Ovarierna

Ovarierna är ca 1,5 x 2 x 2,5 cm stora hos de fertila kvinnan, mindre före pubertet och efter klimakteriet. De hålls på plats av dels lig. ovarii proprium som går mellan ovarierna och uterus övre hörn, och dels ligamentum latum som ligger över både uterus, tuborna och äggstockarna. Ovarierna innehåller ägg, i fosterlivet ca 4 000 000 st., i puberteten ca 400 000 och av dem används ca 400 st. När äggen är slut vidtar menopaus, ofta vid ca 50-51 års ålder.

I ovarierna sker bildningen av könshormonerna östrogen och progesteron. Utsidan är vit och bucklig och utseendet beror på var i menscykeln kvinnan befinner sig. Ovariet är mobilt, men ligger till viss del fixerat av två ligament. Får sin blodförsörjning från a. ovarica och av grenar från a. uterina.