Infektionsmedicin > Antibiotika

Antibiotikaresistens

Resistensbestämning

Man testar om en bakterie är resistent eller känslig för ett visst antibiotikum vilket bygger på bestämning av MIC. I Sverige görs MIC mha E-testet:

E-test

På en agarplatta sår man in en bakteriesuspension och lägger på antibiotika i en strip med gradvis förändrad koncentration. Där antibiotikadosen är över MIC-värdet kommer inga bakterier att kunna växa. Då kan man läsa av var gränsen för bakterierna går och hitta MIC-värdet. Ofta gör man dock inte E-test utan en förenklad version av den. Detta test kallas diskdiffusionsmetoden eller lapptestet. Man lägger in lappar med olika antibiotika som får diffundera ut i agarplattan och sår sedan bakterien och inkuberar över natt och kan sedan se att bakterierna växer olika långt in mot lappen. Ser man en stor zon har bakterien inhiberats av en låg dos antibiotika medan en liten zon innebär att MIC-värdet är högt. Zondiametern kan mätas exakt och anges med en millimeters känslighet. MIC-värdet som fås relateras till en definierad MIC-brytpunkt:

• [Lägre MIC-värde – Känslig]
• Högre MIC-värde – Resistent

Brytpunkten är satt i relation till den antibiotikakoncentration som kan uppnås i kroppen vid behandling

Indikationer för resistensbestämning

När det inte går att förutsäga om en infektionsorsakande bakterie är känslig eller resistent mot ett visst antibiotikum görs resistensbestämning. Det handlar om att arter som tidigare var känsliga kan utveckla resistens mot antibiotika. Dock vet man att t.ex vissa streptokockgrupper alltid är känsliga mot penicillin, då behöver man inte resistensbestämma. Antibiotikakänslighet testas också rutinmässigt för kliniskt relevanta bakteriegrupper för att få kunskap om resistensläget. Vilka antibiotika som testas beror av infektionstyp och rekommendationer från läkemedelskommittéer

Klassificering av antibiotikaresistens