Infektionsmedicin > Grundläggande immunologi
Immunsvar mot intracellulära infektioner
Intracellulära infektioner i korthet
Försvar mot intracellulära vesikulära mikroorganismer
Intracellulära mikroorganismer
- Bakterier
- Salmonella
- Mycobacterium
- Yersinia
- Protozoer
- Leishmania
Mikroorganismen tar sig in i vävnaden och vidare intracellulärt där den är skyddad mot många försvarsmekanismer såsom antikroppar och komplementsystemet. För att försvara oss mot denna typ av mikroorganismer som är motståndskraftiga mot avdödande mekanismer såsom makrofager och neutrofiler behövs hyperaktiverade makrofager som aktiverats av T-celler, antikroppar, komplement och neutrofiler mot extracellulära faser samt granulombildning. Hos både makrofager och neutrofiler sker aktivering av cellerna när inbindning av antigen sker till PRR. Aktivering gör att cytokiner produceras vilket aktiverar T-hjälparceller. T-hjälparcellerna kan sedan hyperaktivera makrofagerna via IFN-γ så att de producerar mycket mer av sina avdödande mekanismer.
[Granulombildning
Om en bakterie inte kan dödas av aktiverade eller hyperaktiverade makrofager försöker kroppen att begränsa vidare spridning genom granulombildning vilket sker genom att hyperaktiverade makrofager som fagocyterat bakterier fuserar och bildar jätteceller. T-celler ansamlas sedan runt jättecellerna och bildar en tätt packad vägg som förstärks av att det bildas en kollagenkapsel runt granulomet. Dessa grunalom utgör ett gott skydd mot så länge individen är immunkompetent men om immunförsvaret sviktar på grund av t.ex. HIV, hög ålder eller undernäring så brister stimuleringen av de immunologiska celler som håller ihop granulomet vilket kan leda till att det spricker så att infektionen kan bryta ut igen. Detta är ett vanligt fenomen vid t.ex. tuberkulos. ]