Infektionsmedicin > Utländska myggburna sjukdomar
Gula febern
Översikt
Definition
Epidemiologi
Etiologi
Patofysiologi
Symptom och kliniska fynd
Sjukdomen karaktäriseras av tre faser:
- Infektionsfas - en period av viremi, med icke-specifika symtom i form av feber, huvudvärk, smärta lumbosakralt samt i nedre extremiteter, myalgi, anorexi, illamående, kräkningar, fotofobi etc. Symtomen varar i 3-4 dygn. Ingen ikterus ses, och i kombination med att symtomen är icke-specifika, är det är svårt att i denna fas skilja gula febern från andra infektioner.
- Remissionsfas - hos vissa patienter uppträder en remissionsfas som kan vara i upp till 48 timmar. I denna fas avtar febern och en viss symtomförbättring sker. Hos 15% övergår sjukdomen till en tredje fas - intoxikationsfasen.
- Intoxikationsfas - återkomst av feber, illamående och kräkningar. I denna fas sker ett häftigt immunsvar med bildning av antikroppar och proinflammatoriska cytokiner, som ger en sepsisliknande bild. Fasen karaktäriseras av dysfunktion i multipla organsystem, inklusive lever, njurar och det kardiovaskulära systemet. För de patienter som äntrar denna sjukdomsfas, är mortaliteten är cirka 20-60%. Organspecifika symtom i den toxiska fasen:
- Hepatit
- Ikterus - pga leversvikt.
- Blödningsdiates - peteckier, eckymoser, näsblödningar och gastrointestinala blödningar, som kan vara så uttalade att de orsakar cirkulatorisk kollaps.
- Njursvikt
- CNS-påverkan: delirium, agitation, konvulsioner, stupor och koma. I likvor ses proteiner men inga celler. CNS-påverkan tros beropå metabol encefalopati, ej viral encefalit.
- Myokardskada
- Cirkulatorisk svikt.