Akutmedicin > Cerebrovaskulär sjukdom
Ischemisk stroke
Definitioner
Epidemiologi
Etiologi
Patofysiologi
De kliniska symptomen och nervcellsskador som uppträder vid stroke beror på att delar av hjärnan inte får tillräckligt med syre och glukos för att tillgodose de metabola behoven. Glukos måste tillföras konstant eftersom det saknas energireserver i hjärnan. Blodflödet till hjärnan är i normalfallet i stort sett konstant, ca 50-60 ml/100g hjärnvävnad/min, vilket är ca 15-20% (750ml) av hjärtminutvolymen i vila. [Blodflödet till hjärnan påverkas i normalfallet inte nämnvärt av svängningar i blodtrycket på grund av autoregulation. Vid stroke störs de mekanismer som styr autoregleringen vilket kan leda till att blodtryckssänkande behandling i akutskedet kan förvärra skadan på hjärnan. Blodtryckssänkande behandling ska därför initalt endast sättas in om det är nödvändigt för en eventuell trombolysbehandling (nytta kontra risk). ]
Ischemiska trösklar
- Oligemi (ca 25 ml/100g hjärnvävnad) - Sänkt funktion men hjärncellerna överlever
- Penumbra - Vid 10-20 ml/100g hjärnvävnad kan nervcellerna inte längre förmedla impulser. Cellerna överlever en viss tid men dör efterhand. Det är framförallt dessa hjärnceller man vill rädda med snabb behandling
- < 10 ml/100g hjärnvävnad - Nercellernas klarar inte av att upprätthålla elektrolyt- och jongradient mellan cellernas in- och utsida vilket gör att cellerna snabbt dör → Irreversibel skada
Faktorer som påskyndar nervcellsskada
- Frisättning av glutamat (excitatorisk transmittor substans) som sker vid ischemi
- Svullnad och ödem
- Acidos
- Förhöjd temperatur
- Hög blodglukosnivå
- Epileptiskt anfall