Akutmedicin > Synkope och akut medvetslöshet

Synkope

Definitioner

Neurogen synkope

Ortostatisk synkope

Kardiogen synkope

Steal syndrome

Diagnostik

Vid anamnes och undersökning av patienten bör man i första hand fokusera på huruvida det rör sig om äkta synkope samt vad som i sådana fall har orsakat synkope. Det är framförallt patienterna med kardiogent utlöst synkope som bör identifieras då dessa har sämst prognos.

Anamnes

• Be patienten beskriva den aktuella händelsen. Om någon bevittnat händelsen bör även hen utfrågas angående svimningen
• Läkemedelsanamnes
• Hereditet för sjukdom
• Tidigare/nuvarande sjukdom
  • Tillstånd som ökar risken för ortostatisk synkope
    • Parkinsonpatienter – Primär autonom dysfunktion
    • Diabetespatienter – Sekundär autonom dysfunktion på grund av neuropati
    • Hypovolema patienter/volymdeficit – Handlar inte om en autonom dysfunktion utan man kan inte använda sig av sin autoregulation pga att hypovolemin är så uttalad. Man klarar inte av att kompensera
    • Alkoholister – Både autonom dysfunktion och volymdeficit
    • Läkemedel – Läkemedelsanamnesen mycket viktig
    • Värme – Relaterat till kärldilatation och volymdeficit

Status

• Hjärt- och lungauskultation, BT i både höger och vänster arm, ortostatisk BT-mätning, dvs man mäter BT i sittande och sedan 30 sekunder efter att patienten har ställt sig upp,
• Neurologstatus
• EKG – För att utesluta akut kardiopulmonell sjukdom, strukturell hjärtsjukdom och arytmi. Om vilo-EKG är normalt är sannolikheten för kardiogen synkope lägre, men vid misstanke på grund av statusfynd eller anamnestiska uppgifter bör vidare utredning ske.

Inläggning

[Patienter som inte har tätt återkommande synkope och normalt EKG utan anamnestiska uppgifter eller statusfynd som inger misstanke om hjärtsjukdom har oftast neurogen synkope. Dessa patienter brukar inte läggas in utan om vidare utredning skall ske kan den genomföras polikliniskt.] Patienter med misstänkt kardiogen synkope läggs in för vidare utredning. Vid följande tillstånd bör man överväga inläggning av patienten för vidare utredning:

• Misstänkt eller känd hjärtsjukdom
• EKG-förändringar som talar för arytmiutlöst synkope
• Synkope under fysisk ansträngning
• Synkope som orsakat allvarlig kroppsskada, t.ex. att man svimmade och slog i huvudet. Även ifall det handlar om en ortostatisk synkope vill man inte skicka hem patienten utan utredning av skadan
• Hjärtklappning associerad med synkope
• Synkope i liggande
• Frekventa synkope – Utredning, även de som har benigna varianter
• Plötslig död i släkten – Släktanamnes viktig. Kan t.ex. handla om kardiomyopati och långt QT- syndrom

Vad kan orsaken vara till att hjärtat inte pumpar som det ska?

• Arytmier – Både taky- och bradykardi
• Hjärtsvikt
• Klaffvitier
• Lungemboli

Efter inläggning kan man göra vidare utredning av patienter med kardiogen synkope:

• [UCG]
• [Telemetri]
• Arbets-EKG – UCG bör föregå arbets-EKG
• Elektrofysiologiskt ultraljud – noninvasivt för att försöka provocera fram arytmier. Detta gör som man misstänker supraventrikulära arytmier
• Tilttest – I vissa fall kan tilttest vara aktuellt. Patienten ska då vara fastande sedan 4 timmar tillbaka. Hen får sedan lägga sig på en "tippbräda" och vila i ca. 10 minuter. Under vilan mäts blodtryck och EKG registreras. Därefter reser man hastigt tippbrädan till 60 graders vinkel. Blodtrycket mäts direkt efter uppresning samt efter var femte minut. Efter 40 minuter avslutas undersökningen.

Differentialdiagnoser

Vidare läsning