Gastroenterohepatologi > Levern (Hepar)

Levern (hepar)

Kroppens största inre organ

Anatomi

Levern är kroppens största inre organ och bidrar till ca 2% av den totala kroppsvikten eller ca 1,5 kg i en normal vuxen människa. En funktionell enhet i levern är leverlobulin, en cylindrisk struktur som är flera millimeter lång och 0,8-2 mm i diameter. En lever innehåller 50 000 - 100 000 lobuli.

Leverlobulin ser i genomskärning ut som en hexagon. Den består av en centralven i mitten som tömmer sig i v. hepatica och vidare i vena cava. Ut från centralvenen går sinusoider, som ekrarna i ett cykelhjul. I andra änden av dessa sinusoider finns portatriader, med en portalven, en leverartär och en gallgång; dessa kallas portazoner.

Hepatocyter utgör ca 80% av den parenkymala volymen i levern. De bildar ett en cell tjockt epitel som fungerar som funktionell barriär mellan två vätskekompartments med olika jonkomposition: den caniculära lumen med galla och den större sinusoiden som innehåller blod. Hepatocyten förändrar innehållet i dessa vätskor genom att flytta ämnen genom sig. Hepatocyterna har en utpräglad polaritet med aktiv, ofta receptorstyrd, transport i båda riktningarna över membranen på båda sidor.

Disses spalt är det hålrum som finns mellan endotelcellerna som löper längs sinusoiden och det basolaterala membranet av hepatocyterna. Gallvägen skapas av hepatocyternas apikala membran. Hepatocyterna har inget egentligt basalmembran men vilar på ett komplex av extracellulärt matrix i Disses spalt, som består av flera typer av kollagen (I, III, IV, V och VI), fibronektin, undulin, laminin och proteoglykaner.

Övriga celler i levern är endotelceller, Kupfferceller och stellatceller (även kallade itoceller). Endotelcellerna som omger kärl och sinusoider är fenestrerade. Lösta ämnen i serum kan fritt gå över in i Disses spalt, men det kan inte röda blodceller. Kupffercellerna är leverns makrofager. Stellatcellerna finns i Disses spalt och karaktäriseras morfologiskt av närvaron av stora fettdroppar i sin cytoplasma. Cellerna spelar en central roll för förvaring av vitamin A. Stellatcellerna kan aktiveras till myofibroblaster.

Levern har dubbel blodtillförsel; dels ca. 75% från portavenen och dels från leverartärer, ca. 25%. Blod från dessa båda ursprung kombineras i de hepatiska sinusoiderna. Levern har hög blodgenomströmning, ca 1,35 l/min. Trycket är lågt; portaventrycket in i levern är ca 9 mmHg och trycket i v hepatica från levern till vena cava är 0 mmHg.

Portablodet för med sig näringsämnen och bakteriella nedbrytningsprodukter som resorberats i tarmen samt insulin och glukagon som insöndrats från pankreas. Arteriellt blod och portavensblod strömmar längs sinusoiderna in mot centralvenen. Galla och lymfa flyter i motsatt riktning längs levercellstrabeklerna mot portazonerna.

Levern fungerar som en blodreservoar. Dess normala blodvolym är ca 450 ml. Levern har också väldigt stort lymfflöde. Lymfan som kommer från levern har oftast en proteinkoncentration på ca 6 g/dl, vilket bara är lite mindre än proteinkoncentrationen i plasma.

Levern har en oerhörd förmåga att återbildas efter kraftig förlust av hepatisk vävnad, så länge skadan inte kompliceras av virusinfektion eller inflammation. Vid leverregeneration delar sig hepatocyterna en eller två gånger för att efter det att normal volym återfåtts åter gå i vila. HGF, hepatocyte GF, verkar vara viktig för delning och tillväxt.

Leverns funktioner