Kardiologi > Grundläggande EKG-tolkning

EKG - Fysiologi

Översikt

Grundläggande hjärtfysiologi

Retledningssystemet

Höger hjärthalva ligger närmast sternum medan vänster ligger mer bakåt i thorax. Där övre cavavenen kommer in i höger förmak har vi sinusknutan som styr hjärtats rytm om det är friskt. Från sinusknutan leds impulserna till AV-noden via muskelcellerna och härifrån leds den elektriska signalen via Hisska bunten ut i skänklarna. Dessa delas upp i vänster och höger och sedan ut i Purkinjefiber som aktiverar muskelfibrerna.

Vad är det som ger upphov till ett EKG-komplex?

Skillnaden i den elektriska potentialen i muskelmassa. Ju större muskelmassa, desto högre amplitud. Förmaken och höger kammare har liten muskelmassa medan vänster kammare har mycket muskelmassa och därför är det från den vänstra kammaren som man får mest EKG-utslag och därmed mest information.

Celler i vilotillstånd har en negativ membranpotential under 70 mV. När cellerna kommer upp i en viss potential öppnas natriumkanaler och natrium strömmar in i cellerna. Cellerna blir då kortvarigt positiva men mer eller mindre noll. I denna platåfas kan kalium och kalcium strömma in i/ut ur cellen vilket gör att cellerna blir ännu mer positiva. För att återställa detta kan kaliumkanaler aktiveras. Kaliumkanalerna är ATP-beroende

Absolut refraktärperiod – den period som muskelcellerna inte kan aktiveras. Det krävs att cellerna återställs till en viss nivå innan de kan depolariseras igen. Detta styr hur snabbt signalerna kan spridas i hjärtat.

Tidsförloppet

Det tar ungefär 200 millisekunder för den elektriska impulsen att spridas till hela hjärtat

• [P-våg – aktivering av förmaken, kommer först]
• [QRS-komplex – aktivering av kamrarna. Från början av Q till slutet av S är den tid det tar för signalen att spridas till hela kamrarna]
• [T-våg – repolarisering av kamrarna]

Styrning av hjärtrytm

Den pacemakercell som har den snabbaste frekvensen är den som styr resten av hjärtat. Den negativa membranpotentialen är inte stabil hos de snabbaste pacemakercellerna och kommer hela tiden att öka sin potential och när denna kommer upp i tröskelvärdet kan depolarisering ske, vilket alltså är snabbare än hos en cell med stabil membranpotential. Dock kan parasympatikus och sympatikus påverka hjärtat så att den inte hela tiden följer sin egenfrekvens. Snabbast egenfrekvens har sinusknutan på 50-100 slag/min. Om denna slås ut finns AV-knutan med 40-60 slag/min. Sedan kommer kammaren som har en egenfrekvens på < 40 slag/min. Denna kunskap har man nytta av i kliniken då man kan avgöra vilken del av hjärtat som sköter frekvensen genom att räkna patientens hjärtslag.

Hjärtcykeln

Vad händer med trycket i kroppen i förhållande till EKG-vågorna? Man kan mäta artärtrycket på tre olika ställen:

• Aorta
• Vänster kammare
• Förmaket

Direkt efter en hjärtcykel påbörjas diastolefasen och hjärtat är avslappnat och blodet strömmar till hjärtat. Vi får en väldigt liten tryckvariation och trycket är lågt. Blodet forsar in i vänster och höger hjärthalva. Vid aktivering av förmaken (P-vågen) fås en liten tryckvåg pga att förmaken kontraheras och trycker in det sista blodet i kamrarna innan klaffarna stängs. Sedan börjar kamrarna kontraheras och då fås en successiv ökning av kammartrycket och när kammartrycket blir lika stort som trycket i aorta kommer aortaklaffen att öppna sig. Blodet strömmar ut i aorta och kammartrycket börjar sjunka fram tills att aortaklaffen stängs. Artärtrycket stannar hela tiden kvar på en hög nivå pga att aorta kan vidgas och dra ihop sig under diastole vilket bibehåller trycket. Däremot finns inte elasticiteten i kamrarna vilket gör att trycket kan sjunka ned till noll