Kardiologi > Hjärtklaffel

Aortastenos

Definitioner

Epidemiologi

Etiologi

Symtom och kliniska fynd

Diagnostik

Behandling

Om stenosen är lindrig (klaffarea > 1,0 cm2, maxgradient ≤ 35 mmHg) kan man avvakta med kirurgi. Patienten bör dock följas kontinuerligt med UCG vart eller vartannat år. Det verkar som att kirurgi saknar profylaktiskt värde hos helt besvärsfria patienter med uttalad aortastenos, detta är dock omtvistat.

Symtomgivande aortastenos bör i princip alltid opereras.

Farmakologisk behandling

  • Någon specifik medicinsk behandling finns inte, däremot behandlar man angina pectoris och hjärtsvikthos dem som väntar på operation, eller som inte kan genomgå kirurgisk behandling. Kärldilaterande farmaka (ACE-hämmare, nitroglycerin m.fl.) bör undvikas då dessa kan öka tryckgradienten över aortaklaffarna, och därmed försämra hemodynamiken.
OBS! Ej kärldilaterande läkemedel då dessa kan öka tryckgradienten över stenosen!

Kirurgi

  • Biologiska klaffar:
    • Kräver ingen antikoagulantia – vissa erbjuder Waran de första månaderna efter operation.
    • Begränsad hållbarhet (10–12 år).
    • Klaffarna kommer ofta från gris. Klaffar från avlidna (homograft) har bättre hållbarhet, men tillgången är begränsad.
  • Mekaniska klaffar:
    • Obegränsad hållbarhet.
    • [Risk för tromboembolism → kräver antikoagulantia i form av Waran. NOAK är kontraindicerat.]
    • Risk för hemolys.
    • Störande klaffljud.
  • TAVI (Transcatheter Aortic Valve Implantation) – kateter via ljumsken → tar bort den gamla klaffen → ny klaff sätts på plats med hjälp av en stent. Kräver mycket hög precision; för att klaffen ska hamna på rätt plats sätter man in en pacemaker som försätter högerhjärtat i flimmer, på så vis undviks hjärtpumprörelser. Eftersom patienten inte får något blod till huvudet måste detta ingrepp gå mycket fort. Dyrt ingrepp som framför allt utförs på patienter som är för sköra för öppen thoraxkirurgi.

Vid nedsatt vänsterkammarfunktion och låg ejektionsfraktion ökar operationsrisken och den postoperativa långtidsöverlevnaden sänks, men vänsterkammarfunktionen förbättras även hos dessa patienter efter klaffoperation. Även hos äldre patienter (> 80 år) är långtidsresultaten goda. Hög ålder och dålig vänsterkammarfunktion är således inga kontraindikationer för kirurgi. Den genomsnittliga perioperativa mortaliteten vid isolerad klaffkirurgi (utan kranskärlskirurgi) är ca 2 % (6–7 % hos patienter > 80 år).

Prognos

Vidare läsning

Detta är ett avsnitt ur Hypocampus läs mer...

Klicka här för mer info...

Generated: 2019-10-26 03:54:12 Uri: Internmedicin/Kardiologi/Hjartklaffel/Aortastenos Filename: Behandling.html ChapterId: 807 SectionId: ChapterGroupId: 395