Livsstil > Alkoholberoende

Alkoholbrukssyndrom (alkoholberoende)

Översikt

Definitioner

Epidemiologi

Klassifikation

Patofysiologi

Riskfaktorer

Symptom och kliniska fynd

Tolerans och abstinens

Diagnostik

Alkoholbrukssyndrom enligt DSM V

Behandling

Generellt

• Majoriteten av patienterna med alkoholproblem sköts av primärvården. Psykiatrin tar endast hand om patienterna som har ett skadlig bruk och samtidig psykiatrisk störning.
• Begränsad rådgivning är effektivt vid riskbruk. Det innebär att kostsamma och tidskrävande terapiformer inte bör prioriteras vid riskbruk.
• Mer omfattande missbruk eller beroende kräver längre och fördjupande behandlingsinsatser. Det innebär att korta och begränsade insatser troligtvis inte kommer att vara speciellt effektiva för att på sikt hjälpa personen att bli fri från sitt drogproblem.
• Centrala aspekter är empatiskt bemötande, icke konfrontativt förhållningssätt, inventera patientens föreställningar om möjliga orsaker till hälsoproblem, introducera alkohol som en orsak, tillsammans diskutera igenom lämpliga mål.

Målet för behandlingen måste vara individuellt och patientens motivation sättas i centrum. Det är viktigt med uppföljning även av de patient som initialt inte visat intresse eller motivation för behandling. Hen kan vara mer mottaglig nästa besök. I första hand bör patienten avgiftas, antingen inneliggande eller polikliniskt, bl a för att kunna identifiera eventuell samsjuklighet. Om sådan föreligger skall bägge tillstånden behandlas.

Psykoterapi och samtal

• [Brief intervention
  • Dvs. enstaka rådgivande samtal, är bra för patienter med riskkonsumtion, men ej vid fullt utvecklat beroende.
  • Dock har dessa studier endast gjorts med självrapporterad alkoholkonsumtion.
• Motiverande samtal
  • Icke-konfrontativt förhållningssätt, är både behandlingsmetod och ett generellt förhållningssätt.
• Återfallsprevention med KBT för att undvika/hantera ”sug-triggers”.]

Farmakologiska behandlingsalternativ

• [Disulfiram (Antabus®)] - [Viktigt att informera patienten om vikten av att helt avstå från alkohol under behandlingen. Stort alkoholintag under behandling med disulfiram kan ge upphov till blodtrycksfall, svimning och i värsta fall cirkulationskollaps. Även mindre alkoholintag ger upphov till mycket obehagliga symtom som ansiktsrodnad, huvudvärk, hjärtklappning och känsla av andnöd.]
  • Har mycket god effekt om strukturerat behandlingsupplägg och övervakat medicinintag. Annars är effekten mycket låg.
  • [Antabus hämmar aldehyddehydrogenas. Vid alkoholintag ansamlas därför acetylaldehyd i kroppen vilket medför symptom så som svettningar, illamående, hjärtklappning, andnöd. (snabb effekt)^[1]]
  • Kan ge leverpåverkan - Uppföljning ca 4 veckor efter behandlingsstart.
  • [Kontraindikationer är därför aktuell leversjukdom (eller tidigare leverpåverkan vi antabusbehandling) samt inkompenserad hjärtsjukdom^[1].]
• [Campral/akamprosat]
  • Behandling bör pågå 1-2 år och ska kompletteras med psykosocialt stöd. Väl dokumenterad effekt på minskning av sug samt nykterhet.
  • [Blockerar NMDA receptorn vilket påverkar hjärnans belöningssystem och minskar suget efter alkohol.]
  • Biverkningar: Vanligt med diarré.
• [Naltrexon]
  • Funkar för vissa genetiskt predisponerade. Framförallt män, om hereditet, tidig debut, tydlig eufori och/eller kontrollförlust vid alkoholintag.
  • [Naltrexon är en opioidantagonist.]

Behandling av abstinens (tidigare 33 % mortalitet vid delirium tremens, nu 5 %)

• Lindrig alkoholabstinens
  • Behandlingen kan ske i öppenvården.
  • Lindra symtom och ge stöd.
  • Bensodiazepiner behövs ej. Vid behov ges istället sederande i form av tex. antihistamin.
    • Antihistamin sänker kramptröskeln. För att inte riskera kramp kan ev. karbamazepin ges som tillägg.
  • Substituera tiaminbrist.
• Uttalad alkoholabstinens(men ej risk för delirium tremens eller kramper)
  • Öppenvård om patienten kan hämta tabletter hos sköterska varje dag + ta antabus för att säkerställa nykterhet, slutenvård kan också vara aktuellt.
  • Avgiftning med bensodiazepiner (god symtomlindring samt förebygger delirium och kramper bra), nedtrappningsschema.
  • Substituera tiaminbrist.
• Svår alkoholabstinens (riskabstinens)
  • [Neurobion (vit B1+B6+B12) - Intramuskulär injektion som ges 3mlx1 i 3-5 dagar. När större doser tiamin (B1) krävs skall neurobion inte användas då B6 är toxiskt i höger doser, använd alternativt preparat.][Tänk på att inte ge glukos/kolhydrater till patienten innan tiamin har administrerats. Anledningen är att tiamin krävs för glukosmetabolismen och om glukos tillförs vid låga tiaminnivåer sker en ökad laktatansamling vilket kan förvärra situationen ytterligare.]
  • [Oxazepam (t.ex. Sobril) - Initialt 25-50 mg/timme till symptomlindring (puls < 100). Därefter nedtrappning enligt PM.]
  • Oralovite 1 x 3 (B-vitamin) + Theralendroppar (antihistamin) till natten.
  • Karbamazepin kan ges för att minska kramper.
  • Vid psykotiska symptom (t.ex. synhallucinationer) bör man även lägga till antipsykotisk medicin, exempelvis Haldol (haloperidol). Tänk på att neuroleptika kan sänka kramptröskeln.

    Footnotes

    1. ^{a, b} http://www.fass.se/LIF/product;jsessionid=HDXUMQaWIyIp_PQ-W273ABuKTpXR1yuC0rcmamecqXN2g7o8_il3!-1435807365?userType=0&nplId=19831007000087#pharmacodynamic

Komplikationer

Vidare läsning