Anestesiologi > Cirkulation

Vätskeersättning

Definitioner

Dehydrering

Kristalloider

Ringer-acetat

• Fysiologisk kristallin saltlösning som någorlunda liknar serum. Innehåller bl.a. K⁺, Na⁺, Cl^-, Ac^-.
• Fördel att stora mängder kan tillföras utan risk för acidos (kan dock leda till metabol alkalos)
• Fördelar sig fritt i extracellulära rummet (25 % i blodbanan, 75 % interstitiellt)
• Används mycket, t.ex. vid trauma, chock, massiv blödning, operation m.m.
• Lätt hypoton → Kan leda till vätskeupptag i hjärnan, var försiktig vid förhöjt intrakraniellt tryck.

Glukoslösning

• Finns med olika koncentrationer glukos (5-40%). I glukoslösningen tillsätts vanligen elektrolyter i form av Na och K. Koncentrationen av elektrolyter varierar också mellan olika lösningar (Na: 40-120 och K: 20-40 mmol/l).
  • Det vanligaste är 40 Na, 20 K, 5% glukos.
  • Vissa (t.ex. glukos 10%) är hyperosmotiska → Suger in vätska i blodbanan blodet (tillfälligt)
• Glukos bryts snabbt ned varefter vattnet fördelas i kroppens alla vätskekompartment efter osmotisk gradient, endast 1/12 blir kvar i blodet.
• Indikationer: långvarig dehydrering och undernäring
• I urinen utsöndras i huvudsak vatten och 40 Na, 20 K så för att ersätta detta kan glukos passa bra

Natriumkloridlösning

• Vid 0,9 % NaCl är vätskan isoton men inte fysiologisk, fr.a. är kloridkoncentrationen då för hög
• Ger metabolisk acidos, försämrar funktion i njurar och tarmar, framkallar kräkning m.m.
• Används sällan numera, endast vid kombinationen dehydrering och metabol alkalos (vanligt vid t.ex. ileus och långvariga kräkningar).

Kolloid suspension

Vätskors fördelning i olika vätskerum

Vidare läsning