Anestesiologi > Generell anestesi

Generell anestesi (narkos)

Definitioner

• Anestesi - "Utan känsel", från grekiska a- utan och aisthesis, känsel
  • Innebär partiell eller total förlust av känsel med eller utan medvetslöshet som resultat av sjukdom, skada eller tillförsel av anestesimedel via injektion eller inhalation.
  • Alternativt oförmåga att reagera på smärtstimuli – hämning på spinal nivå
  • Anestesi hämmar det fysiologiska svaret som orsakas av det kirurgiska ingreppet
• Narkos (generell anestesi, kontrollerad medvetslöshet) - Består av fyra komponenter:
  • Medvetslöshet
  • Analgesi
  • Amnesi
  • Muskelrelaxation
• Balanserad anestesi innebär att man kombinerar medvetslöshet, analgesi och muskelrelaxation, ofta genom följande moment:
  1. Premedicinera (oftast ej nödvändigt):
     • Benzodiazepin (eg midazolam)
     • Opiat (vid akut smärta)
     • Antikolinergika vid behov (om indicerat) för att minska salivation och risk för aspiration
  2. Koppla upp patienten. Tre-avlednings EKG, blodtryck, pulsoximetri, andingsfrekvens skall monitoreras. Minst två venösa infarter. Helst minst en grön nål för blandad intravenös behandling.
  3. Preoxygenera före sövning, håll masken milt men tätt över mun och näsa med 100% syrgas 8L/min under ca 3 minuter. Följ halten av syrgas i utandningsluften. Endtidalt O₂ skall med fördel överstiga 70%. [Preoxygenering förlänger tiden innan en patient blir hypoxisk genom att fylla upp FRC (funktionell residualkapacitet) av lungorna med syrgas istället för kväve (till viss del ökar även koncentrationen löst syrgas i blodet)]
  4. Induktion med propofol och opiat (remifentanil, alfentanil eller fentanyl). Som alternativ till propofol kan man användas tiopental eller ketamin. [Ketamin används med fördel hos cirkulatoriskt instabila patienter]
  5. Kontrollera att patienten sover. Pupiller (strl och riktning), knacka i pannan, blinkreflex (dålig indikator för vissa induktionsmedel). Är patienten väl sövd → Gör fri luftväg med käklyft och handventilera. Ta hjälp av svalgtub eller näskantarell vid behov. Det är viktigt att kunna maskventilera för att kunna backa och vinna tid vid eventuella bekymmer under intubering. Administrera muskelrelaxantia och maskventilera fram tills effekt av denne.
  6. Vid Rapid sequence induction, akut eller subakut, ges muskelrelaxantia och induktionsmedel samtidigt efter preoxinering varefter man intuberar utan maskventilation.
  7. Muskelrelaxantia - [Celocurine (presynaptisk verkan). Efter ca 30sek ses excitationsfas med muskelfasciculationer. Esmeron (pre- och postsynaptisk verkan). Esmeron tar 60-90sek att verka. Kan reverseras med neostigmin (kolinesterashämmare).]
  8. Intubera med laryngoskop. Intubation består av tre delar: "Nyckeln i låset"=för in laryngoskåpet till hö i mungipan för att undvika att dra med tungarn. Placera toppen på bladet i botten av valecula (mellan tungbas och epiglottis). "Öppna dörren"=visualisera trachea genom att dra tungbasen framåt så att epiglottid följer med. "Gå in"=intubera, se till att kuff ligger nedom stämbanden. Kuffa!
  9. Håll kvar tuben med fingrarna och verifiera tubläget genom att ventilera samtidigt som en kollega lyssnar på lungorna bilateralt. Verifiera att koldioxidretur på respiratorn.
  10. [Starta respiratorn. Sänk syrgashalten (FiO₂) till 30-40%. Höj PEEP en aning för att motverka atelaktaser (6-8). Vid obesitas eller planerad lång operation kan man behöva rekrytera lungorna enligt ett särskilt schema. Anestesiunderhåll med TIVA (Total Intravenös Anestesi) med propofol och remifentanil. Alternativt till propofol används narkosgas (eg sevoflurane/desflurane).
  11. [Monitorera patienten, fa blodtryck, hjärtfrekvens (EKG), pulsoximetri, PEEP, AF, kontinuerlig kapnografi (utandad koldioxid, CO₂), kontinuerlig mätning av inandad oxygenhalt. Vid sövning med Esmeron som muskelrelaxantia skall patienten övervakas med TOF (Train Of Four, se nedan) för att bevaka graden av relaxation. ​​​​​​Justera inställningar eller behandla intravenöst vid avvikelser.]
  12. Administrera Betapred 4mg tidigt som avsvällande samt antiemetika. Peroperativt administreras smärtstillande läkemedel vid passande tillfälle och baserat på indikation. Paracetamol, NSAID, Catapressan, Opioid är vanliga analgetika. För vissa operationer kombineras dessa med spinal eller epidural smärtlindring.
  13. Mot slutet, ge antiemetika, eg ondansetron. Planera för väckning. Höj syrgashalt till 80% och var beredd med mask. Stäng av TIVA/gas. Vänta tills patienten tittar upp och kan dra flera spontana andetag på uppmaning innan du kuffar ur och drar tuben. Administrera syrgas på mask och fortsätt monitorera patienten noggrant de första minuterna efter väckning. Håll fri lutväg och ventilera vid behov.]

Stadier vid generell anestesi

Risker vid generell anestesi

Awareness

Premedicinering

Postmedicinering

Medvetslöshet

Intravenösa läkemedel

Inhalationsmedel

Analgesi under narkos

Muskelrelaxantia

Blodtryckshöjande preparat

Intubering

Rapid Sequence induction (RSI)

Exempel på tillvägagångssätt vid generell anestesi

Vidare läsning