Anestesiologi > Generell anestesi

Generell anestesi (narkos)

Definitioner

Stadier vid generell anestesi

Risker vid generell anestesi

Awareness

Premedicinering

Postmedicinering

Medvetslöshet

Intravenösa läkemedel

Inhalationsmedel

Analgesi under narkos

Muskelrelaxantia

Blodtryckshöjande preparat

Intubering

Endotrachealtub (trachealtub)

• Skapar fri luftväg och skyddar mot aspiration. Tuberna kommer i olika storlek, siffran anger insidans diameter, ska vara ungefär lika tjock som lillfingret.
• Om patienten ska hållas nedsövd länge (typ > 1 v) t.ex. på IVA, används istället tracheotomi eftersom långvarigt bruk av endotrachealtub kan leda till nekros i trachea där kuffen trycker.

Utförande

1. Preoxynera – Fyller FRC (Funktional Residual Capacity) med syre → Ger längre accepterad apnéperiod → Större marginal vid intubering
2. Smärtlindra
3. Sedera
4. Muskelrelaxera - För att få ner en tub måste patienten vara tillräckligt medvetslös och slapp så att stämbanden delar på sig, om de inte gör det har patienten inte fått tillräckligt med muskelrelaxerande.
5. Vänta, gärna 2 minuter, kolla blinkreflexer mm.
6. Intubera m.h.a. laryngoskop (videolaryngoskop kan användas vid svåra förhållanden) -
   1. Kuffa
   2. Provlyssna båda lungorna
   3. Säkerställ koldioxidretur
7. Tejpa fast tuben

Indikationer för akut intubering

• Ofri luftväg
• Hotad luftväg
• Ansiktssvullnad
• Brännskador
• Luftvägsskador, RLS > 4
• Hög aspirationsrisk

Rapid Sequence induction (RSI)

Exempel på tillvägagångssätt vid generell anestesi

Vidare läsning