Hypocampus

Generell anestesi (narkos)

Muskelrelaxerande kan användas för att underlätta intubering samt för att att få patienten att ligga still under operation vilket är särskilt viktigt vid t.ex. laparoskopisk kirurgi, bukkirurgi, neurokirurgi och ortopedisk kirurgi
Muskelrelaxantia delas in i depolariserande och icke-depolariserande preparat
- Depolariserande muskelrelaxantia (succinylkolin, Celocurin®) kan sägas överstimulera musklerna, vilket ger initiala muskelfascikulationer varefter muskeln inte klarar av att depoloriseras mer. Effekten kvarstår till dess att den verksamma substansen brutits ned av pseudokolinesteras (ca 10 minuter). Dessa läkemedel ska undvikas vid hereditet för malign hypertermi.
- Icke-depolariserande muskelrelaxantia (Esmeron®, Norcoron®) - Blockerar nervtransmission genom att binda till den nikotinerga receptorn. Icke-depolariserande muskelrelaxantia har en längre klinisk effekt än de depolariserande, vanligen 30-60 minuter. Esmeron är det mest använda preparatet för muskelrelaxation.

Celokurin® ska inte ges till patienter med hereditet för malign hypertermi!

Effekten av icke-depolariserande läkemedel kan reverseras med neostigmin som höjer koncentrationen acetylkolin i synapsen genom att inaktiverar enzymet kolinesteras (konkurerar ut läkemedlet). Ökade acetylkolinnivåer medför en ökad parasympatisk aktivitet med bl.a. ökad tarmmotorik, salivationbradykardi, blodtrycksfall, bronkospasm. För att motverka de parasympatiska effekterna bör Atropin finnas till hands vid administration av neostigmin. Den reverserande effekten tar ca 10 minuter. Neostigmin har relativt kort halveringstid och det kan behövas upprepad dos för att förhindra att muskelrelaxationen återkommer.
Ett alternativ till neostigmin är sugammadex (Bridion) som har betydligt snabbare reverserande effekt och mindre biverkningar men nackdelen är att preparatet är svindyrt.

Train of four (TOF- monitorering) - Med hjälp av elektroder stimuleras perifera nerver i sekvenser om fyra (0,2 millisekunds stimulering, 500 millisekunder paus) samtidigt som resulterande muskelkontraktioner registreras. Mönstret upprepas var tionde sekund.
Utan tillsatt muskelrelaxantia bör varje stimulering ge upphov till en muskelkontraktion. Vid användande av muskelrelaxantia faller kontraktionerna bort, desto djupare relaxerad, desto färre kontraktioner.
Om en eller inga ryckningar (90-100 % av receptorerna blockerade) är det okej att intubera
Genom monitorering underlättas dosering av muskelrelaxantia peroperativt samt registreras återkomst av muskelfunktion för att undvika kvarvarande muskelrelaxationen när patienten skall väckas.