Onkologi > Onkologisk behandling

Strålbehandling

Generellt

Strålkällor

Extern strålbehandling

• Vanligaste strålkällan (ca 90 %)
• Utförande;
  1. Tillverkning av immobiliseringsutrustning, t.ex. vacuumkudde och ansiktsmask
  2. DT av tumörområdet
  3. Targetdefiniering i 3D – Vad ska strålbehandlas
  4. [Noggrann dosplanering – Antal strålfält (vinklar och område), fraktionering (hur totala strålmängden ska fördelas i dosstorlek) m.m. Målet med dosplaneringen är att åstadkomma maximal effekt med minsta möjliga biverkningar]
  5. Strålningstillfälle

Brachyterapi

[Man placerar en strålkälla i eller i närheten av tumören. Ofta behövs flera strålkällor för att få åstadkomma ett bra strålfält. Fördelar är att man kan få mycket hög stråldos lokalt i tumören medan omgivande vävnad skonas.] [I t.ex. prostata kan man placera in isotopen, medan vid t.ex. läpp-, näs- och tungbascancer har man något som liknar sugrör där man för igenom den radioaktiva isotopen.]

Radionuklidbehandling

[Vid tyreoideacancer kan man låta patienten svälja en tablett med radiojod. Jodet tas normalt enbart upp i tyreoidea och därmed forslas strålkällan dit. Det finns andra varianter, t.ex. zevalin vid follikulärt lymfom eller samarium 153 vid skelettmetastaser. Principen är att man har en radioaktiv källa som binds till en målsökande molekyl. Observera att patienten blir radioaktiv och bör undvika alltför nära kontakt med gravida och små barn.]

Palliativ strålning

Biverkningar

Vidare läsning