Urologi > Sjukdomstillstånd i prostata

Prostatacancer

Översikt

Epidemiologi

Etiologi

Klassifikation

Patofysiologi

Symptom och kliniska fynd

Screening

Diagnostik

Differentialdiagnoser

Behandling

Prostatacancer drabbar ofta äldre män och har ofta långdraget förlopp vilket gör att inte alla behöver behandlas, biverkningarna kan vara större än vinsten.

Mortalitetsrisk

Behandlingsval utifrån patientens status och mortalitetsrisk

Aktiv monitorering

Vid lågriskcancer (T1N0M0) med förväntad överlevnad > 10 år

• [Uppföljning med nya PSA-prover, palpation, ultraljud och ombiopsi
• Behandling vid progress]

[Kurativ behandling

Patienter som har medel- till högriskcancer samt en förväntad överlevnad > 10 år behandlas i kurativt syfte. Behandlingen är då antingen kirurgisk (framförallt vid LUTS, IBD och låg ålder) eller strålbehandling (förespråkas vid högriskcancer och på äldre patienter). ]

• Kirurgisk behandling med Radikal prostatektomi
  • Robotassisterad laparoskopisk
  • Öppen kirurgi via perineum
  • [Risk för urinläckage
  • Stor risk för erektionsstörningar
  • Infertilitet
  • Penisförkortning]
• Strålbehandling
  • Extern strålkälla (hög dos) - Vanligaste akuta biverkningarna av strålbehandlingen är vattenkastningsbesvär och diarréer
  • Brachyterapi = implantation av radioaktiva korn, eventuellt tillägg med cytostatika
  • [Risk för tarmbesvär
  • Risk för urinträngningar/striktur
  • Stor risk för erektionsstörningar]

Watchful waiting (expektans)

Vid låg-medelriskcancer med kort förväntad överlevnad

• Primärt ingen behandling
• Hormonell behandling vid progress, lokal palliativ strålning vid behov

[Hormonell behandling

Hormonell behandling kan antingen vara medicinsk eller kirurgisk och används vid högriskcancer, oavsett förväntad överlevnad. Om patienten har metastaser syftar det inte till bot utan till ökad överlevnad.]

• [Kirurgisk kastration (ablatio testis) – Eliminerar testosteronbildningen
• Medicinsk behandling
  • [GnRH-analog – Depotläkemedel var 3:e månad, ger initialt en ökad testosteronnivå s.k. "flare up" vilket kan ge upphov till markant ökad tumöraktivitet och ökade smärtor från t.ex. skelettmetastaser. Flare up kan undvikas genom att behandla patienten med antiandrogener veckor vecka innan behandlingsstart och ca 4-5 veckor framåt. Då har receptorer på hypofysnivå nedregleras och testosteronproduktionen upphört (se nedan).]
    • Verkningsmekanism: Depotläkemedel som ges var 3:e månad → Kontinuerlig suprafysiologisk dos (normalt sker pulsatil insöndring av GNRH) → Nedreglering av receptorer på hypofysär nivå → Utsläckt produktion av FSH och LH → Testikelns Leydigceller upphör att producera testosteron.
  • GnRH-antagonist – Blockerar GnRH-receptorerna → Direkt minskad halt av LH, FSH och testosteron
  • Antiandrogen – Kompetitiv antagonist, blockerar testosteronet på androgenreceptorerna. Framför allt indicerad vid lokalt avancerad tumörsjukdom. Men kan även vara ett alternativ vid skelettmetastaserad prostatacancer om patienten till varje pris vill undvika kastration]
• [Kastrationsresistent prostatacancer (CRPC) - Efter något-några år upphör tumören att vara testosteronberoende och kan inte längre behandlas på detta sätt. PSA stiger då kraftigt, kallas kastrationsresistens. Kan då behandlas med:
  • Radionukleidbehandling
  • Enzymhämmare (Zytiga) - Hämmar ett enzym i testosteronsyntetiseringskedjan
  • Cytostatika - Alternativ när sjukdomen bedöms vara kastrationsresistent.]

[Uppföljning vid hormonell behandling

• Initial kontroll på specialistnivå, till att börja med halvårsvis. Viktiga värden att följa:
  • PSA
  • Hb, ALP samt kreatinin]

[Palliativ strålbehandling

• Ges för att minska smärtor i palliativt syfte
  • Analgetika och ställningstagande till palliativ strålbehandling (Se → palliativ strålbehandling)
  • Brakyterapi ger oftast övergående miktionsbesvär samt har lägre risk för erektionssvikt och rektala biverkningar än extern strålbehandling. ]

Komplikationer