Pediatrisk internmedicin > Dehydrering hos barn

Dehydrering hos barn

Definitioner

Etiologi

Klassifikation

• Hypoton dehydrering
  • S-Na < 130. Den kliniska bilden liknar i allt väsentligt den vid isoton dehydrering.
  • Tillståndet kan orsakas av vätske- och elektrolytförluster som ersatts med vätska med otillräckligt innehåll av elektrolyter (ex vatten eller saft).
  • Kan även drabba patienter som behandlas med diuretika, som lider av binjurebarksinsufficiens med brist på mineralkortikoider, eller som har ett högt tarmhinder.
• Isoton dehydrering
  • Vanligast och då Na är normalt (130-149 mmol/L).
  • Ses ofta ett viktfall på ca 5 %, sällan mer än 10 % av kroppsvikten.
  • Typfallet utgörs av gastroenterit med kräkningar och diarré.
  • Barnet är trött och hängigt och vill inte leka. Slemhinnorna i munnen är torra och vid gråt kommer det inga tårar. Urinproduktionen < 1,0 ml/kg/h och hudturgor är påverkad.
• Hyperton dehydrering
  • [Relativt stora vätskeförluster, oftast mer uttalad, >10 %. Delas in i mild (150-159) måttlig (160-169) och svår (>170) utefter S-Na.
  • Barnet är som regel under 2 år. För barn under 18 månader bör man vara uppmärksam och frikostig med labprover vid stora vätskeförluster på grund av ökad risk för hyperton dehydrering.
  • De vanliga tecknen på dehydrering (halonering, nedsatt turgor etc.) är ofta otydliga då dehydreringen i huvudsak är intracellulär med förhållandevis välbevarad extracellulärvolym.
  • Kliniskt är dock barnet påverkat; ofta trötthet-gnällighet omväxlande med irritabilitet-aktivitet. Imperativ (svårartad) törst föreligger som regel.
  • Är viktigt med långsam uppvätskning på grund av risk för hjärnödem.]

Symptom och kliniska fynd

Diagnostik

Behandling

Vidare läsning