Radiologi > Radiologiska avbildningstekniker

PET-DT

Definitioner

PET = PositronEmissionsTomografi. Positroner är antipartiklar till elektroner. När en positron och en elektron kolliderar sänds två fotoner ut med 180° vinkel mellan sig. Man injicerar bärarmolekyler som man vet tar sig till den vävnad man vill undersöka. Fäst till bärarmolekylen sitter ett ämne som sönderfaller med positronstrålning. Vid sönderfallet krockar positronen mer eller mindre omedelbart med en elektron, genom att detektera fotonerna som då bildas och tidsskillnaden mellan dem kan man exakt mäta var sönderfallet skedde. Man tar samtidigt en CT-bild och får då en mycket lättolkad bild av var sönderfallet sker.

• Strålkällan består vanligen av en ¹⁸F fäst till en glukosmolekyl. Det finns flera andra alternativ men nackdelen är att dessa har kortare halveringstid.

Användningsområde

• Används oftast för att leta efter metastaser till känd tumör, kan även identifiera sarkoidos, storkärlsvaskulit, protesinfektion m.m. Man kan se ett högt upptag av glukosanalogen i hjärtat och hjärnan pga hög sockeromsättning. Även muskler som precis har arbetat kan ha ett högt upptag samt urinvägarna eftersom att utsöndringen sker där. Tumörer har hög sockeromsättning men även inflammation, allt som lyser är inte tumörer. PET-DT kan även användas för att titta på regionala störningar i hjärnans glukosmetabolism samt distribution av läkemedel i vävnad. Nackdelen är att det är dyrt, ska man använda det till att följa behandlingsresultat blir det snabbt mycket dyrt.

Fungerar inte så bra vid:

• Diabetes med glukos > 8
• Strax efter motion
• Om patienten är kall (brun fettväv blir aktiv)
• Hjärtat tar normalt upp mycket glukos och infärgas därmed. Men om patienten ätit mycket fett innan mätningen så färgas hjärtat inte in.

Utförande